För en vecka sedan visade jag början på linsjalen som jag stickar i Växbo Lins garn. En tråd lingrå och en tråd ”superillgrön”. Tillsammans blir de riktigt vackra ihop, men inte fullt så gula som de kanske ser ut på bilden. Mönstret är enkelt och passar lingarnets struktur. Rätstickning och slätsticking varvas vilket skapar en enkel men dekorativ randning. Nu har jag inte så mycket garn kvar och varven är för tillfället väldigt långa. Det ska bli spännande att se hur sjalen blir när jag spänner ut den. Just nu är det ju väldigt svårt att få någon egentlig uppfattning om slutresultatet. 

Så var den klar – min linsjal och jag har döpt den till försommar. Namnet har den fått för att den är så där krispigt grön och fräsch som allting är just nu. Jag har stickat den av två härvor ifrån Växbo lin. Den ena så illgrön den kan bli och den andra lite mer traditionellt lingrå. 

Detta är ett väldigt enkelt mönster, så prova gärna du med. Så här gjorde jag:

Med rundsticka nummer 4 la jag upp 5 maskor och stickade ett varv med räta maskor. Från och med varv två och på alla kommande varv, både aviga och räta har jag ökat en maska i början av varvet och en i slutet genom att sticka den första och den sista maskan på varvet rät, först i den främre maskbågen och sedan i den bakre maskbågen. Därmed ökas antalet maskor med två varje varv. 

De första 7 varven stickades räta sedan gjordes det randiga mönstret enligt följande:

• 5 varv slätstickning
• 5 varv rätstickning

Jag upprepade dessa 10 varv totalt 12 gånger. Min sjal blev ungefär 170 cm från spets till spets och ca 40 cm där den är som bredast. Som avslutning virkade jag ett varv med smygmaskor längst ut på kanten med det illgröna garnet. 

Vilken otroligt obegriplig rubrik jag har satt på detta inlägg!!

Jag köpte ett sockgarn när jag var på Workshop hos Cornelia på Hamilton Yarns för ett par veckor sedan. Garnet är Malabrigo Sock och färgen heter Lotus 120. Tyckte dock att garnet var för vackert för att sticka sockor av och beslöt mig därför för att sticka mig en sjal istället. Inte för att sockor inte kan eller ska vara vackra, det var bara det att jag inte kände att jag skulle få visa upp det som jag ville om jag stickade sockor av det. Valet föll på ett gratis mönster Mpito– liknande Nurmilintu som jag stickade i Elise för ett par veckor sedan.

Projektet var lagom stort att ta med på en kortare semesterresa och genom att sedan sticka lite nu och då på det även efteråt, så blev det snart klart. Sjalen stickas från ena udden (uppe i högra hörnet på första bilden) och så avmaskar man och ökar maskor så att den får det här lite sneda utseendet. Man varvar ett parti med slätstickning med ett parti i enkelt spetsmönster. Jag gjorde inte riktigt som det stod i mönstret, dels för att jag inte fick till varvantalen rätt, dels för att mönstret bjöd in till att varva de olika partierna som man ville, så många gånger man ville – kul initiativ! Sjalen fick dessutom några varv i rätstickning på slutet, vilket inte heller står i mönstret. Jag tycker att mönstret gör garnet rättvisa och sjalen känns så mjukt och ljuvlig att jag tror att jag kommer ha mycket användning av den när hösten kommer.

  
För att knyta an till det jag skrev om i fredags när det gäller att växla mellan projekten, så vill jag visa er mitt mest krävande projekt för närvarande. Det är ett sjalmönster där jag noga måste räkna och hålla reda på vilket varv jag håller på med. Dessutom stickar man den rätstickade delen lite olika beroende på varv, och lägger in förkortade varv. Har insett att papper och penna är den enda rätta metoden här för att inte tappa bort sig. Detta är ingen socialstickning, ingen TV-stickning utan en stickning som verkligen kräver din närvaro. Väldigt roligt, men det är inte lätt att få till sådan tid så ofta. Dessutom är detta urtypen för stickning där jag blir så hängiven och koncentrerad att axlarna lätt kryper uppåt. Med tanke på det, är det kanske tur att jag inte får möjlighet att sticka så många varv åt gången. 

Så var vi där igen. September årets första höstmånad. September kommer för mig alltid lite som en överraskning. Det är månaden då allt drar igång på jobbet med full fart, skolan har kommit igång på riktigt och barnens idrottsaktiviteter också. För mig är det den där månaden när det känns som att man bara springer mellan jobbmöte, föräldramöten, föreningsmöten, matcher mm samtidigt som att man försöker hålla ordning i trädgården och njuta av de där sista varma somriga dagarna (om man har tur). Puh!

Det är inte många kvällar så här års som jag hinner sätta mig ner med stickningen eller ens orkar. Denna sjalen t ex har jag harvat med ett bra tag nu. Den växer – det kan jag också se, men det går ju så sjukt långsamt. Mönstret är komplicerat och kräver både papper och penna, så inte kan man släpa det med sig hur som helst heller.

Idag är det landhockeycup på schemat och då har jag packat ner några enkla grytlappar som jag ska göra. Virkning är superbra att ta med sig. Bara en maska att hålla reda på. Förhoppningsvis hinner jag sitta ner och virka lite mellan matcherna. Vädret ser i alla fall ok ut, så jag känner mig hoppfull.

Mitt för tillfället mest krävande projekt är nu färdigt. På slutet blev det enklare och enklare, men jag skulle aldrig drömma om att göra ett sådant här projekt utan att noga anteckna var jag befann mig i mönstret. Det är väldigt roligt att göra sådana här projekt även om det också är ganska utmattande i perioder. Sjalen heter Ascalon och mönstret till den är gratis, men på engelska.

Sjalen blev riktigt stor när jag blockat den. Skulle uppskatta att den åtminstone är någonstans mellan 120-140 cm från den enda änden till den andra. Jag har använt mig av ett garn ifrån Debbie Bliss som heter Rialto lace. Ett mjukt och behagligt garn 100% Merinoull Superwash. Men det är väldigt tunt, så jag stickade med dubbelt garn. Det gick ganska precis åt 4 nystan. Nu har jag ett nystan kvar, som jag väl får fundera på vad jag vill göra med. Lägger det till samlingarna så länge. Nu sveper jag in mig i denna och möter den lite kyligare höstluften väl rustad.

Plötsligt händer det! Efter år av duttande här och där fick jag ett ryck och gjorde det sista på sjalen. Mitt i julrush, julklappsletande, julbord, kalas och annat fick jag för mig att den skulle bli klar och det blev den – på 3 kvällar. Ibland undrar man varför man låter det gå så lång tid, när det sedan går så snabbt att slutföra något. Det kan ju hänga samman med att året snart är slut och att det är väldigt skönt att då får rensa lite för att kunna börja på ny kula 2016.

Jag tror denna modell kallas för snäckskalssjal. Jag fick mönstret i samband med en kurs som jag tog i stickning vid HV Skola för ett par år sedan. Vi fick massor av små garnnystan som vi använda när vi lekte med färg och form och testade nya tekniker. I slutet av kursen fick vi prova på att göra dessa små snäckskals formade bitar och ett förslag fanns att man kunder göra dem till en enda stor sjal. Jag tyckte det var ett jättebra sätt att använda upp garnet på, för vi hade väldigt mycket garn kvar. Det har tagit lång tid, och hjälp så många trådar det blev att fästa… men jag tog de lite pö om pö. Sjalen sitter i alla fall bra på och kommer säkert sitta skönt om axlarna när man känner sig lite frusen. Och ingen kan ju säga annat än att den är färggrann

Extra julklappstips!

Idag får ni ett extra julklappstips. Tillsammans med en vän och kollega ordnar jag ett event i Stockholm på Södermalm den 16 februari:

Stick och läs – ett kvällsevent för dig som gillar stickning och böcker.

Det blir en kväll som går i Ponchons tecken och som dessutom ger dig tips på böckerna du bara inte får missa! Mer information om detta hittar du under min sida Kurser & Event. Där finns mer information om eventet och hur du anmäler dig. Det finns endast ett begränsat antal platser, så först till kvarn gäller. Varmt välkomna!

Jag fortsätter att avsluta pågående projekt. Denna sjal började jag på i våras tror jag. Jag hade en plan på att göra något annat, men det slutade med att jag gjorde en sjal istället. Den är ganska enkel och ganska vanlig så jag har döpt den till Vardags. Garnet är ifrån Onion – Nässelgarnet. Nästan 3 nystan gick åt. Garnet är lite småsträvt, så vi får väl se hur skönt det blir om halsen. Men vardagen är ju lite småsträv ibland, så det passar ju ihop med namnet. Jag har gjort mönstret själv, men har inte skrivit ner hur jag gjorde så det är inget jag kan dela med mig av.

Mönstret är en ganska enkel komposition. Den är stickad från nacken och neråt. Rätstickningen dominerar men med hålmönstret blir det en enkel randning. Jag har gjort ökningarna väldigt frekvent så det har blivit en rejäl böj på sjalen som ni ser. Avslutningsvis så ökade jag på antalet maskor rejält, ökade i varannan maska och gjorde en traditionell resårkant. Jag ökade även den ett par gånger för att få den lite mer svängd. Den ligger fint runt nacken och resårkanten ger den en bra tyngd.

Jag kan riktigt gå igång på designers, som utmanar och vågar hitta nya sätt att konstruera en sjal, en tröja eller vad det nu är. Hur viktig än tradition och kunskap om hur man gör saker enligt gängse metoder är, så skapas ju utveckling av att vi vågar testa något som är lite annorlunda. Att vi vågar tänka utanför ramarna och skapa något på ett annat sätt, i en annan form. Jag hittade en vacker sjal via Pinterest, som jag beslöt mig för att testa att göra och denna är minst sagt annorlunda i sin design.  Sjalen heter Imagine when och är designad av Joji Locatelli. Jag har hunnit till sektion 4 av 6. Den bygger i princip på räta maskor, omslag och förkortade varv. Så växer en sjal fram med en annorlunda men väldigt tilltalande form. Detta är inget gratismönster, men med tanke på all tid och möda som läggs ner på att skapa ett sådant här mönster, tycker jag att det är väl värt pengarna. 

  
Sjalen Imagine When blev klar innan sportlovet började… Den ser kanske lite krånglig ut, men var ganska enkel att sticka. Att den till största delen är rätstickad gör att den håller sin form. Dessutom är den vändbar, vilket är ganska praktiskt. Jag gillar asymmetriska sjalar. De är roliga att sticka och sitter fint på. Med förkortade varv blev det en snygg design och den ser betydligt mer avancerad ut än den var. Mönstret är på engelska och du köper det för en liten peng på Ravelry. Det är viktigt att stötta duktiga designers genom att köpa deras mönster. Det ligger mycket jobb bakom ett mönster som detta. 

Vintern är bara ett stenkast bort och dagarna går från gråkalla till sommarvarma. Jag sitter här och drömmer om ljuvliga sommarsjalar som är så skira och lätta att de nästan svävar ovanpå axlarna. Det var längesedan jag gjorde en sådan, och många sjalar har jag med tiden gett bort. Denna sjal heter Laminaria och den blev klar mitt i smällkalla vintern ett år. Ni ser snön på bilden. Vacker och skir blev den. Jag kanske ska sticka mig en till! Eller så går jag öppna min bok med estnisk spetsstickning och hitta inspiration där. Hur som helst är det härligt att bara sitta här och drömma om kommande projekt. 

Detta är mitt fjärde färdiga projekt i #ufoutmaningen2017. Sjalen heter Ennui och är ett mönster ifrån Knitty. Min är stickad i ett lite tunnare garn än originalet, men den är ju den perfekta Vårsjalen både till färg och kvalité. Jag är supernöjd. 

Du kanske undrar hur denna kunde bli ett UFO och det berodde helt enkelt på att jag missade en ökning och inte kunde komma på var så att jag kunde justera. När jag grävde fram den igen, så tittade jag på den och repade helt enkelt upp en bit tills det stämde igen och så gjorde jag om och det var det värt. 

Denna #ufoutmaningen2017 går verkligen som på räls. Projekt efter projekt blir klart och det är lite av en upptäcksfärd att se vad som ligger som ofärdiga projekt. 

Denna linsjal är gjord som det föll mig in vartefter jag stickade. Så den är lite asymmetrisk och skön och det gillar jag. Basen är marinblå och sedan har jag gjort en randning i blått, beige och limegrön. Mellan de randade partierna har jag gjort ett enkelt spetsmönster. Med detta är det femte ufo-projektet klart och garderoben har fått ännu en linsjal. 

Vi är redan i april och det börjar spira i våra trädgårdar. I butiken pågår just nu en sjalfestival och vad passar då bättre än att denna månads gratismönster är just en sjal. 

Jag ville göra en sjal som skulle matcha vårens färger och valde Alegria från Manos del Uruguay – färgen Macachines påminner mig om panséer och tulpaner och andra vackra vårblommor. Sjalen har ett enkelt, men effektfullt spetsmönster och värmer halsen så där lagom mycket nu när det blir vår. Alegria är ett alldeles underbart garn som finns i flera olika färger. Vi har 6 stycken att välja mellan och har liksom tidigare månader tagit fram ett stick-kit med garn, stickor och mönster till Spira. Våra stick-kit hittar du i butiken som vanligt.

Mönstret till Spira hittar du här på bloggen. 

Vi önskar dig en trevlig stickstund!

Nästa månads gratismönster kommer att publiceras tisdagen den 2 maj.

Ibland kan man undra över sina egna handlingar och varför man inte blir klar någon gång. Idag ska jag dela med mig av ett projekt som legat i träda i en hel evighet, trots att det bara vara lite kvar att sticka. Det är ju ett helt mysterium varför ett sådant projekt blir liggande. Jag gillade mönstret. Jag gillade resultatet. Färgerna var jag jättenöjd med och ändå så tog det liksom bara stopp med två s k pennor kvar. Detta mina vänner är en Dreambird. Ett mönster som var väldigt populärt för ca 2 år sedan. Nu har jag också en egen Dreambird och genom att visa upp detta mitt 6:e projekt i #ufoutmaningen2017, så hamnar denna också bland de jag kan använda.
Vi har ju sjalfestival i butiken under april och då passar det ju bra att mina senaste ufo-projekt varit just sjalar. Nu ska jag sticka lite på ett nytt projekt som jag hållit på med parallellt under de senaste 2 veckorna. Jag håller på att sticka mig en poncho efter ett mönster som jag köpte på Syfestivalen, men sedan ska jag ta och kasta mig över nästa Ufo! Jag vet –  det är inte sant! Hur många Ufon kan en människa ha i sina gömmor? Ja har man många gömmor så kan man ha många ufon. Mitt första mål är att slutföra 10 ufon i år och jag är ju på god väg, men vad som helst kan ju hända på vägen dit! Mot nästa projekt!

Igår drog Järbo Garns Knit-a-long igång. Det är ingen tävling, utan en Vi-stickar-tillsammans aktivitet. En KAL kan vara att man tillsammans stickar ett mönster som man vet exakt vad det ska bli. Denna gång är det dock en överraskning. Vi vet att vi ska sticka en halsvärmare, men vi vet inte hur den kommer att se ut. Nu får vi ledtrådar via Järbo Garns blogg. Det är fyra delar och den första fick vi på Annandag Påsk, d v s igår. Vi började med att sticka falska flätor. Ni som stickade Hildurs julkalender kommer att känna igen er. Vi stickade falska flätor där också. Otroligt vackert, effektfullt och ändå så enkelt. 

Än finns tid att hänga på. Garnet vi stickar i heter Llama Silk och det har vi i en uppsjö av färger i butiken. Du behöver 3 härvor i tre olika nyanser. På Järbo blogg finns även färgtips. 

Detta är mitt färgval. Bilden högst upp gör inte färgen rättvisa. Det är så här den ska se ut. 

Vet ni vad detta är? Detta är gör om och gör rätt. Låt mig ta det hela från början. Jag blev inspirerad av @hugomamman att hoppa på en Knit-a-long (KAL) kallad #jojimysterywrap. Ledtrådarna kommer en gång i veckan och i ledtråd 1 skulle man börja med att sticka 2 likadana delar med diverse olika garnbyten. Allt gick fint med del 1 tills plötsligt ingenting stämde. Jag räknade och räknade och kunde inte komma på vad som blivit fel. Så det blev bara att repa upp lite, och så lite till och då lite till… nu har jag bara en tummetott kvar!  

Gör om och gör rätt. Så ska jag sticka en till och idag kom ledtråd nummer två. Så jag har lite att sticka ikapp om man så säger. Bilden nedan visar hur det såg ut innan jag började repa upp som en besatt. 

Jag har ju hoppat på denna mysteriestickning #jojimysterywrap. Jag har valt några nystan Hverdags och så en härva av Alegria i färgen Orquidea. Jag måste bara säga att detta blev kärlek vid första ögonkastet. Färgkombinationerna, kvalitén, känslan när man stickar är ljuvlig! 

Hur går det då med min KAL? Ganska långsamt tyvärr. Har ingen stickstund förrän tidigast torsdag och jag är fortfarande på ledtråd ett. På fredag kommer nummer 3…. jag kommer att få ligga i för att komma ikapp. Men det är ett angenämt problem.

Nu har vi äntligen kommit till den del av året när man kan sitta och njuta utomhus från morgon till kväll bara vädret tillåter. 

Idag är det lite kalla vindar men ändå tillräckligt skönt i solen för att vilja sitta kvar en stund. 

Jag stickar vidare på min Knit-a-long-sjal och är snart klar med ledtråd nummer 2 på den första sjaldelen. Idag kom del 3.

Plötsligt är det juni, sommaren kom och gick i helgen tror jag, åtminstone för oss som bor lite mer söder ut i detta avlånga land. Men vi får väl hoppas på ett snart återbesök.

Vi har redan kommit till årets 6:e gratismönster – vart tog tiden vägen?

Denna gång har jag inspirerats av sommar, sol, hav och randigt och gjort en stickad linsjal. Den är stickad med två trådar av Ullcentrums Linea och är stickad i en kombination av rät- och slätstickning. Lineas vackra färgskiftningar kommer verkligen till sin rätt i de slätstickade partierna.

Som vanligt hittar du mönstret här på bloggen.

Och liksom tidigare månader har vi skapat ett antal stick-kit i lite olika färgkombinationer. Varmt välkommen in i butiken och hitta din favorit.